En NVI-rapport (naturvärdesinventering) är ett praktiskt beslutsunderlag som samlar kartor, fältobservationer och bedömningar av naturvärden i ett område. Rapporten hjälper beställare, projektörer och handläggare att förstå vad som finns på platsen, avgöra var hänsyn behöver tas och vilka naturvärden som riskerar att påverkas. Den ger också spårbarhet: du ska kunna se vilket område som inventerats, hur inventeringen gjorts och vad som ligger till grund för slutsatserna.

I den här artikeln går vi igenom de vanligaste delarna i en NVI-rapport och förklarar vad varje avsnitt brukar innehålla – och varför det spelar roll när du ska planera åtgärder, samråda eller ta nästa steg i ditt projekt.

Kartläggningsområde

I en NVI-rapport är kartläggningsområdet den övergripande ramen för inventeringen. Det här avsnittet sätter scenen och gör det tydligt vilket område rapporten avser, både för den som beställt inventeringen och för andra som ska läsa och använda resultatet senare. Ofta kombineras text med kartor så att avgränsningen blir enkel att förstå.

Kartläggningsområdet omfattar vanligtvis både förstudieområdet och inventeringsområdet i fält. Det betyder att läsaren får en helhetsbild av var underlag har samlats in, var fältbesök har genomförts och vilka delar som ingår i bedömningen.

I avsnittet brukar man beskriva:

  • Belägenhet (var området ligger och hur det nås)
  • Storlek och avgränsning (vilka gränser som använts i rapporten)
  • Landskapets karaktär (t.ex. skogsmark, jordbrukslandskap, bebyggelsenära natur, våtmark)

‍

Syftet är att undvika missförstånd redan från början. Om kartläggningsområdet är tydligt blir det också lättare att förstå rapportens begränsningar samt att den används korrekt i planering och beslutsprocesser.

Metodik

Metodikavsnittet är rapportens “så här gjorde vi”-del. Här beskrivs inventeringens upplägg på ett sätt som gör den begriplig även för den som inte själv arbetar med naturvärdesinventeringar. Metodiken skapar transparens och gör det möjligt att bedöma resultatens tillförlitlighet: Vilken typ av inventering är det här? Vad har ingått? Och vad har man inte gjort?

I en NVI enligt svensk standard presenteras metodiken vanligtvis översiktligt, men tydligt. Läsaren ska kunna följa logiken bakom hur naturvärden identifieras, hur områden avgränsas och hur klassningar har gjorts utifrån fynd och miljöer.

I metodikavsnittet framgår ofta:

  • Inventeringens upplägg och varianter (på en nivå som passar målgruppen)
  • Vad som ingår i förstudie respektive fältinventering
  • Hur naturvärden identifieras, avgränsas och bedöms
  • Hur man hanterar säsong, artfönster och osäkerheter (t.ex. att vissa arter är lättare att upptäcka vid rätt tidpunkt)

‍

Det här avsnittet gör att rapporten blir användbar i praktiken. När metodiken är lätt att förstå blir det också enklare att tolka vad resultatet betyder i planering, samråd och eventuella tillståndsprocesser.

Inventeringsområde

Inventeringsområdet är den yta som faktiskt har omfattats av fältinventering. Här går rapporten från övergripande ramar till platsnära beskrivningar: hur ser naturen ut på plats, vilka strukturer och miljöer dominerar, och vilka naturvärden är viktiga ur ett biologiskt mångfaldsperspektiv?

I det här avsnittet beskrivs ofta naturens karaktär på ett sammanfattande sätt innan rapporten går in på detaljer i exempelvis naturvärdesbiotoper och artfynd. Det gör att läsaren får en snabb, begriplig överblick över områdets helhet.

Inventeringsområdet kan exempelvis innehålla:

  • En översikt av miljöer och strukturer (t.ex. äldre träd, död ved, hydrologi, blockighet, bryn)
  • Kort sammanfattning av naturvärden av betydelse för biologisk mångfald
  • Beskrivning av vad som är styrande för bedömningen (t.ex. nyckelmiljöer eller fynd av värdearter)

‍

Det är också här det ofta blir tydligt hur området fungerar ekologiskt och vad som kan vara extra känsligt att påverka.

Artförekomster

Artförekomster är en central del av en NVI-rapport, eftersom många bedömningar bygger på vad som faktiskt påträffats (eller är känt sedan tidigare) inom området. I det här avsnittet redovisas dels värdearter som är relevanta för naturvärdesbedömningen, dels invasiva främmande arter som kan påverka naturmiljöer negativt.

Redovisningen ska göra det enkelt att se vilka fynd som är nya, vilka som är historiska och vilka som har använts som underlag för avgränsningar och klassningar. Det skapar spårbarhet och underlättar dialog med exempelvis projektörer, markägare och myndigheter.

I avsnittet framgår ofta:

  • Om arterna varit dokumenterade i området sedan tidigare
  • Om arterna påträffades vid fältinventeringen
  • Vilka fynd som legat till grund för bedömningar och avgränsningar
  • Vilken typ av värdeart fynden tillhör, enligt rapportens struktur

‍

Ett bra artavsnitt gör det lätt att förstå varför ett område bedömts ha vissa naturvärden utan att läsaren behöver leta i flera olika delar av rapporten.

Områdesskydd

Naturvärden påverkas inte bara av vad som finns i ett område, utan också av vilka ramar som gäller runt omkring. Under områdesskydd redovisas därför skyddade områden och naturvårdsavtal i och i anslutning till inventeringsområdet. Den här delen brukar presenteras i både text och kartor för att bli tydlig.

I praktiken hjälper avsnittet läsaren att förstå om inventeringsområdet ligger nära, överlappar eller berör områden med särskild betydelse för biologisk mångfald och naturvård.

Här redovisas vanligtvis:

  • Områden som omfattas av områdesskydd (olika skyddsformer)
  • Naturvårdsavtal eller andra relevanta överenskommelser
  • Skydd i närheten som kan påverka hänsyn och planering

‍

Det gör det enklare att tidigt fånga upp förutsättningar som kan få betydelse för projektets utformning och risknivå.

Vattensystem

Vatten är ofta en nyckelfaktor för biologisk mångfald och för hur naturmiljöer fungerar över tid. Under rubriken vattensystem beskrivs därför de vattenmiljöer som finns inom inventeringsområdet, samt hur vattnet rör sig genom landskapet – både uppströms och nedströms.

Avsnittet kan vara viktigt både för att förstå naturvärden (t.ex. fuktstråk, våtmarker, källpåverkan) och för planering (t.ex. var marken är känslig, var flöden kan påverkas).

Här brukar rapporten redovisa:

  • Förekomst av ytvatten (bäckar, diken, sjöar, våtmarker)
  • Flöden uppströms och nedströms i relation till området
  • Avrinningsområden och hydrologiska samband
  • Uppgifter om ekologisk status där det finns relevant underlag

‍

När vattensystemen är tydligt beskrivna blir det lättare att undvika åtgärder som riskerar att påverka hydrologi och vattenberoende naturvärden.

Naturvärdesbiotoper

Avsnittet naturvärdesbiotoper är ofta rapportens mest omfattande. Här redovisas de biotoper (naturmiljöer) som identifierats i fält, hur de avgränsats på karta och hur de har bedömts. Den här delen fungerar i praktiken som rapportens “kärna”, eftersom den visar var naturvärdena finns och hur de motiveras.

För varje naturvärdesbiotop presenteras vanligtvis både sammanfattande och fördjupande information. Det kan handla om biotopens naturtyp, strukturer, artvärden och vilka faktorer som är avgörande för naturvärdesklassningen.

I avsnittet redovisas ofta:

  • Naturvärdesbiotoper i kartor, text och bild
  • För varje biotop:
    • Natur- och biotoptyp
    • Naturvärdesklass
    • Artvärdeklass och biotopvärdeklass
  • Beskrivningar av:
    • Naturens karaktär och strukturer
    • Artvärden (t.ex. indikatorer, signalarter, rödlistade arter)
    • Biotopvärden (t.ex. kontinuitet, död ved, hydrologi, gamla träd)
  • Redovisning av värdearter och invasiva främmande arter
  • Uppgifter om inventerare och datum för fältbesök

‍

För den som planerar ett projekt är det här avsnittet ofta det mest användbara, eftersom det ger en konkret karta över var hänsyn behöver prioriteras och vad som driver värdet.

Landskapsområden

Till sist lyfter rapporten ofta blicken och beskriver landskapsområden inom inventeringsområdet. Medan naturvärdesbiotoper fokuserar på specifika ytor, visar landskapsavsnittet hur området fungerar i ett större sammanhang: samband, helhet och ekologisk funktion.

Här kan rapporten exempelvis identifiera värdefulla delområden i landskapet, beskriva spridningsvägar eller motivera varför vissa landskapsavsnitt är särskilt viktiga för biologisk mångfald – även om de inte alltid fångas av enskilda biotopytor.

I avsnittet ingår ofta:

  • Identifierade landskapsområden i text och kartor
  • Beskrivning av landskapens karaktär
  • Förekomst av värdelandskap och motivering till värdet (t.ex. sammanhängande miljöer, mosaiker, konnektivitet)

‍

Det här avsnittet är särskilt värdefullt när man vill förstå den ekologiska helheten och hur olika åtgärder kan påverka mer än bara en enskild punkt på kartan.

Så använder du en NVI-rapport i praktiken

En NVI-rapport ger mest effekt när den används tidigt och aktivt. Ofta går det att undvika kostsamma omtag genom att redan i planeringsskedet se var naturvärdena finns och vilka delar som är mest känsliga.

I praktiken kan rapporten användas för att:

  • få en tidig bild av risk och hänsyn i området
  • justera utformning och placering för att minimera påverkan
  • ta fram underlag för samråd, MKB och tillståndsprövning
  • prioritera åtgärder och skapa tydlig intern och extern kommunikation

‍

Vill du ha en NVI-rapport som är lätt att använda i planering – med tydliga kartor, spårbara bedömningar och ett upplägg som fungerar i dialog med både projektörer och myndigheter? Boreal Partner hjälper dig ta fram ett beslutsunderlag som håller hela vägen.